Martins IT-historia
Maj 1977 händer det. Det som skall förändra min yrkesinriktning och på många sätt även mitt liv. Jag läste en artikel i tidningen Radio & Television och bestämmer mig, jag skall bygga en dator. Vad jag skall ha den till vet jag inte, jag bara känner en stark lust för att få bygga den.
Jag är 20 år och vid den här tiden hade jag lite drygt 40.000 netto i årslön som brevbärare och
bestämde mig för att bygga en dator som kostar över 20.000, dvs ungefär en halv årslön. Jag hade inget eget kapital och hur jag lyckades finansiera det hela minns jag inte, men det var inte det första jag köpt för pengar jag egentligen inte hade. Genom att leva billigt och att bo kvar hemma lyckades jag skramla ihop kapitalet som behövdes.
Ungefär ett år senare så startar jag MB Data officiellt så att jag kan börja tjäna pengar och på det sättet finansiera min hobby och fortbildning och hobbyn som vid denna tidpunkt var att bygga svagströmsprylar. Lödkolven var min bästa vän.
Egentligen så startar historien långt innan 1977. Jag har alltid varit intresserad av fysik och var väl bara 6 år gammal när jag fick min första elektroniklåda. Intresset kom väl av och förstärkes väl också av att pappa bland annat var lärare i fysik. Jag fastnade för svagström och höll på dagarna i ända och monterade isär och byggde nytt eller byggde om samt pluggade allt jag kom över.
Att bygga själv var en trend i samhället och tidningar som Radio & Television innehöll massor av artiklar kring hur man skulle kunna bygga saker med elektronik. Själv byggde jag bland annat sändare, mottagare, stereo och givetvis mina egna högtalare. Josty Kit var ett populärt företag som hade specialiserat sig på att erbjuda byggsatser. Elfa hade alla tänkbara komponenterna på lager.
Därför är det kanske inte så konstigt att jag fick en så stark lust att bygga en dator med lödkolven, vilken utmaning det skulle bli. För att kunna bygga den byggde jag också ett oscilloskop och multimeter. Det var först när den stod färdig, som jag insåg att det var mycket roligare att programmera än att bygga saker och lödkolven blev kvar i förrådet.
Artikeln som jag läste finner du här – Radio & Television maj -77
Hur MB Data startade och om åren 78-80 finner Du här.
MB Data
Mellan 1978 och 1980 är det främst 3 entreprenörer vars vänskap som lyfte mig och fick mig att ta steget att arbeta med det här på heltid. Bengt Lindholm – Lindholms Golv, Rolf Lindqvist – Graphis och Bert-Inge Hogsved – Hogia Data. Om dessa och deras betydelse för mig kan Du läsa i texten om MB Data.
Hogia Data
När Bert-Inge Hogsved bestämmer sig för att starta Hogia Data i Stenungsund, så blir jag dess förste anställd. Bert-Inge hade byggt ett redovisningsprogram till sin fru Åse som blev stommen till verksamheten och jag fick i uppdrag att bygga alla kompletterande program för en redovisningsbyrå såsom Tidsredovisning, Fakturering, Reskontra, Lön mm. Allt eftersom bolaget växte fick jag ansvaret för all programutveckling.
Hogia Data var verkligen ett källarföretag. Under hela första verksamhetsåret satt vi i familjen Hogsveds källare. Vi hade till sist blivit 7 anställda och var tvungna att flytta ut.
1984 startade jag Hogia Konsult och fick lov att handplocka några kollegor. Uppdraget var att komplettera huvudbolaget med konsulttjänster som ledde till att programförsäljningen ökade. Ett av uppdragen vi fick var att bygga dåtidens Internettjänst för småföretagare, så att det blev möjligt att sitta hemma vid datorn och hantera löner, betalningar, fakturering etc. Vi byggde denna lösning för SEB, Handelsbanken och Postgirot. På den tiden fanns inte webben som idag utan Hogia fick skicka ut ett program till alla de företag som ville använda dessa tjänster och företagen skickade disketter med information till bankerna.
Ett annat roligt och annorlunda system jag byggde vara något vi kallade för Hogia-krackern (med tanke på att petroleum-industrin som finns i Stenungsund). Eftersom alla mikrodator-leverantörer hade sin egna OS-variant så erbjöd krackern möjlighet för programmeraren att bara skriva en version av programkoden. Denna kördes sen genom krackern som skapade ungefär hundra olika versioner av koden, anpassad till var och en av mikrodatorerna.
Vid denna tidpunkt så var en databastyp vanlig som kallades ISAM-hanterare. I stort sett alla köpta databasmotorer hade en svaghet i att de använde inte all plats på disketterna. Eftersom diskettutrymmet var väldigt begränsande byggde jag en egen som utnyttjade disketternas utrymme maximalt och som användes av Hogias program.
Kollegorna från denna tiden minns nog mest mina tofflor med mitt hasande som tydliggjorde var i korridoren jag befann mig.
Lemi Företagsutveckling
1985 bestämde jag mig för att testa en annan typ av jobb och startade Lemi
Företagsutveckling med en god vän och blev organisationskonsult. Tanken var att jag med mitt analytiska sätt att arbeta skulle sammanställa intervjuerna och få fram ett intressant förslag. Verkligen ett kul sätt att arbete men jag kunde inte sluta programmera och bland annat SEB bad mig bygga fler tjänster åt dem. Allt detta funkade hur bra som helst ända tills staten bestämde sig 1986 för att alla tjänstebolag skall beläggas med moms men inte stat, kommun, bank och försäkringsbolag. Över en natt så blev mitt arvode 25% dyrare och dessa bolag kunde inte dra av kostnaden, det skedde först 1989 vill jag minnas.
BIP – Biblioteksprogram
Ungefär samtidigt så hade min gode vän Göran Karlberg, kollega från Hogia Data och Hogia Konsult, startat ett företag med några bibliotekschefer för att stötta allmänna bibliotek med systemstöd och jag hoppade på BIP.
Vid denna tidpunkt så hade ett bolag i Lund – Bibliotekstjänst – uppnått kritisk massa vad gäller stöd till biblioteken, i stort sett alla datoriserade bibliotek vid denna tidpunkt nyttjade deras tjänst. Det skall egentligen inte gå att slå sig in på en marknad där det redan finns en aktör som har nått kritisk massa men vi lyckades tack vare ett missnöje med Bibliotekstjänst och vi, i mitt tycke, erbjöd en mycket bättre produkt. På bara några år hade vi delat marknaden 50-50 mellan oss.
Göran byggde användargränssnittet med Cobol medan jag byggde den bakomliggande logiken i programspråket C. Datamodellen för att beskriva ett media är väldigt komplex och för att kunna beskriva alla typer som finns på ett bibliotek behövs ca 1000 olika fält, där varje fält bör kunna ha obegränsat med längd och existera i oändligt antal. Eftersom vi skulle stötta inte bara alla de latinska språken utan även grekiska, kyrilliska, matematiska formler mm, krävdes en teckenuppsättning på ca 1000 olika tecken.
Dåtidens relationsdatabaser var inte bra på att hantera denna typ av datamodell (det är de inte idag heller), så jag byggde en egen databas som idag skulle kallas för NoSQL Document Database. Efter att ha använt denna typ av databas så är jag en stor fan av de alternativa databaserna som idag kallas NoSQL.
I princip byggde jag en komplett 4GL-produkt för att hantera datamodellen mot skärm, rapportgenerator och även fritextsökfunktion (typ Google).
Under denna tid tog fram ett koncept för att hantera data i och mellan applikationer som jag kallar Container-konceptet. Mer om den kan Du läsa här.
Programspråket C är fantastiskt på många sätt, det gör precis vad man ber den göra, bland annat om man ber den göra fel. Vi hade vid ett tillfälle ett skumt fel som uppträdde då och då utan det gick att komma på i vilken situation felet uppstod. Göran och jag kämpade i månader med att försöka finna felet. Tyvärr så påverkade felet våra kunders databaser så på nätterna körde vi databaskorrigeringar för att kunderna inget skulle märka. Vi skulle ta en vecka ledigt på Symi (Grekland) var det tänkt men det hade inte gått så länge vi hade felet ute hos våra kunder. Som tur var hittade vi felet 2 dagar innan vi skulle åka, hann få ut nya versioner hos våra kunder och kom iväg i sista sekund. Resan till Symi blev minnesvärd för det var den kallaste våren nånsin (har inte frusit så mycket sen jag bodde i London på våren och inte sen dess heller) och Symi visste knappt var turister var men den berättelsen får jag berätta mer om vid annat tillfälle.
Vid 2 tillfällen åkte Göran och jag bort för att ta fram specifikationer på nästa generation applikationer vi skulle bygga. Vi var en vecka i Nice och en vecka något år senare i Lissabon. Jag kan verkligen rekommendera detta för det är otroligt vad produktiv och kreativ man blir i en mysig miljö utan yttre störningar.
MilliPi
1990 säljer Göran och jag våra andelar till det bolag som idag heter Axiell. Som kuriosa kan nämnas att Axiell senare köpte ut Bibiliotekstjänst system och har väl nu närmare 100% av svenska marknaden.
Vi startar MilliPi som ett tvåmanna-konsultbolag och håller på till 1994 för att gå in som en del i Dafa (Statskonsult). Tiden för små konsultbolag blev allt svårare mot de stora bolagen – de vi ville ha som kunder – som i sin tur tenderade till att bara vilja ha ett fåtal stora konsultbolag som leverantörer.
Namnet syftar på en faktor som används vid att beräkna projekttider. Varje gång jag fick en tidsuppskattning av en programmerare, multiplicerade jag tiden med Pi och tyckte mig få en mer korrekt tidsuppskattning som stämde bättre med vad det gick åt i slutändan. MilliPi syftar på en väldigt liten korrigeringsfaktor.
Som kuriosa kan nämnas att vi köpte en 1 GB stor hårddisk till vår Unix-dator (AIX-baserad). I Sverige kostade den 30.000:- men vi importerade den från USA för bara 15.000:-. I dag 25 år senare går det inte ens att köpa en USB-sticka som är så liten i lagringsförmåga. Idag kostar en bra hårddisk på 1 TB (1000 gånger mer lagringsplats) under 1.000:-.
Dafa (Senare Sema group)
I samma veva så köper Dafa ut Schenkers dataavdelning (som hette Bilspedition då) och vi börjar bygga en massa system för Schenker, bland annat tog vi fram alla deras webbapplikationer.
Mellan 1994-96 var jag ansvarig för Unix kompetenscenter. Det var under samma tiden som webben började slå igenom och det gjorde den först inom Unix-världen. Därmed fick jag nöjet att driva webb-frågor inom Sema och sprida information om den inom Sema och till dess kunder.
Den mest utmanande beställningen jag någonsin har fått, fick jag av koncernchefen på Schenker hösten 1996. På 32 dagar skulle vi ta fram en komplett webb-lösning för att visa upp Schenkers webb-satsning som i princip startade med detta projekt. Han skulle en specifik tisdag 10:00 visa upp det här så deadlinen gick inte att rucka på. På 32 dagar fick vi fram en extern webb med 400 sidor text på svenska och engelska. En grafisk profil för 4 olika varumärken. Sätta upp ett DMZ med firewalls mm för att kunna göra en integration med 5 interna system för att kunna visa turlista, lägga order mm. För att lyckas var vi tvungna att arbeta agilt med planering ner på minut-nivå. Trots den enorma utmaningen så levererades allt i tid till en mycket nöjd koncernchef.
Ett annorlunda system jag byggde åt Schenker fick namnet Ingo+. Det hanterar alla godsrörelser på en godsterminal. Normalt när man konstruerar ett system så förväntas god datakvalitet men här valde jag ett helt annat koncept, jag förutsatte att allt data var felaktigt och programmet fick på bästa sätt försöka få fram en sanning med det. Effekten av denna omvända tanke blev att det fanns inga felmeddelanden, det behövdes inga rättningsrutiner. Systemet bara tuffade på eftersom det aldrig uppstod några fel i och med att systemet aldrig förväntade sig något rätt och kunde mot slutanvändaren visa en bättre och högre datakvalitet än vad som hade kunnat göras med normal design
Ementor
År 2000 bestämmer jag mig för att byta jobb medan Göran blir kvar fram till sin pensionering. Jag börjar på Ementor med rollen som mentor. Mitt jobb var att stötta juniora utvecklare att kunna utvecklas och ta på sig mer utmanande jobb än de hade kunnat på egen hand. Det gick riktigt bra fram till IT-kraschen hösten 2002 då Ementor började sparka ut dem.
Under åren på Sema och Ementor höll jag en hel del seminarier kring mitt koncept som jag kallat Container-konceptet. Det är en reflektion till hur program skulle kunna förhålla sig till sitt data. Läser mer om det här.
Modul1
År 2003 börjar jag på Modul1 i Göteborg, ett litet kontor med intressanta kollegor och uppdrag. Tyvärr misshandlades vi av huvudkontoret och 2004 sa 25 av 26 upp oss och jag började på Guide istället och där blev jag kvar till min pensionering. Guide har bytt namn ett antal gånger och numera heter vi Evry.
Guide (Senare Evry)
Under mina 13 år i Evry har jag hunnit göra en massa intressanta projekt. Bland annat var jag 3 år på Göteborgs hamn och genomförde utbytet av deras produktionssystem.
I samband med att Volvo Cars skulle separera från Ford så har jag sen 2010 varit en del av en central IT-arkitekt-grupp och har där fått nöjet att arbeta med alla verksamhetsgrenarna på VCC. En av de bästa sakerna med min konsultroll är att jag får lov att jobba med så många olika verksamheter och att behöva lära mig dem, för att förstå hur IT-stödet skall utformas för att stötta deras vardag.
Som IT-arkitekt är nog VCC regionens intressantaste företag med den enorma framtidssatsning som har pågått sen 2010 och som verkar fortsätta. Ett kul uppdrag jag fick, var att få vara med och bygga VCC’s lösning att sälja XC90 via nätet. Det blev första gången som VCC sålde direkt till kund. Bilar med ett pris mellan 700 tusen och 2,2 miljoner skulle säljas över hela världen. Lösningen var en del av lanseringen av XC90 och vi skulle sälja 1927 numrerade bilar. Det gick fort, första timman hade vi sålt 500 stycken och inom 24 timmar i stort sett alla och vi stängde ner systemet efter 47 timmar för då var alla bilarna sålda. Det blev den absolut kortaste livslängden på ett system som jag hade byggt.
Jag har också fått nöjet att fotografera på VCC, ungefär 150 personer har jag porträtterat plus en hel del projektaktiviteter.
Det har nu gått 40 år sen jag startade bygget av min Imsai 8080 och vilken utveckling jag har haft nöjet att få delta i. Om jag jämför min 45 kg tunga dator med min iPhone som jag alltid bär med mig så inser man att det har gått fort och ändå känns det som helt naturligt att hantera en iPhone.
Under alla år så har jag ritat en bildskärm vars tangentbord alltid bara har en knapp. Med det har jag velat visa att en applikation skall vara så enkel att det bara behövs en knapp. Med detta sagt vill jag ge Apple en stor eloge för att ha lyckats med att kunna hantera en sådan komplex och potent pryl som en iPhone eller en iPad med bara en knapp. Det är fascinerande att se små barn arbeta med dem som om det vore det naturligaste och enklaste som finns.
Mer om mig hittar Du också på Linkedin
Med detta slutar min historiebeskrivning. Det skulle uppskattas om Du ville kommentera eller komplettera min historia genom att skicka mig ett mail via sidan Kontakt
Läs gärna de övriga sidorna om min IT-historia